lamnadifred

Jag är väldigt upp och ner.
Ena stunden jätteglad.
Andra känns allt åt helvete.

Nu får världen gärna gå under så jag slipper detta.
Försvinner allt, alla och ingenting längre existerar slipper jag tänka på vad jag skulle missa eller få dåligt samvete om jag skulle lämna någon.
Självmord, ja det skulle ta slut på allt.
Världsundergång, bättre.
Ingen skulle behöva lida.

Dagarna bara rullar fram och jag får inte riktigt någon uppfattning om hur snabbt allting går. Jag har inte berättat att jag flyttar till egen lägenhet imorgon! Så dagen kommer gå åt till att packa ner mina tillhörigheter i flyttkatonger. Jag är sjukt nervös, hatar egentligen att vara själv. Jag funderar på att skaffa en kattunge men känns elak att stänga in den i en etta.

Det som ändå cirkulerar mest i huvudet är att jag kan köra mitt race på allvar nu. Nu när jag bott inneboende har de funkat men ändå inte till max. Jag känner mig så taggad och trots att jag antingen inte äter eller äter massor så går jag ner i vikt. En lång löprunda får det bli på detta senare idag!

Ja, frågan är vad som händer här? Inget direkt och de har jag sjukt dåligt samvete för samt känner mig jätte elak. Ju mer jag dragit ut på de ju mer att jag inte velat skriva. Jag känner inte att jag har något att skriva om men egentligen har jag nog massor. Jag orkar inte riktigt bry mig om bloggen alls, just nu lever jag bara. Livet känns la bra även om jag inte lever som man borde men de går åt rätt håll. Om man ser från mitt perspektiv då men skulle någon annan få påpeka hur jag lever skulle de troligen peka ut tusen fel.

Nu är det nog pratat om mig. Jag tänker inte lova att börja skriva eller något utan gör som jag känner för men vore roligt att höra hur det är med er!