lamnadifred

Hej alla ni där ute.
Jag tror inte det är många som läser denna bloggen men för er som tittar in så har jag bytt tillbaka till hemlighetsmakerii. Det känns som jag hör hemma där och denna bloggen är också hittat så ingen idé att dölja något. Hoppas ni följer med tillbaka!

Lever ni? Det gör knappt jag. Eller jo, fast jag vill inte.
Det är bara en massa skit just nu.
En bekant eller en före detta bekant har gått och tagit livet av sig.
Jag lider.
Lider med alla som lider pga hans bortgång.
Lider med alla frågetecken, varför?
Lider med mig själv, varför hann jag inte förre?
Egoistiskt jag vet men nu kan jag verkligen inte göra de.
Nu när jag ser hur mina nära lider utav hans bortgång.
Hur skulle de då inte må om jag försvann?
Fast egentligen är jag bara en svart prick i universum.

Jag har dessutom gått och fått klamydia.
Sug på den karamellen, så använd kondom.
Det värsta är nu att berätta för den killen jag tycker om.
Har han gett mig det eller har jag gett det till honom?
Om inte, då ska jag skälla ut honom som gav mig de.

Jag blir dessutom bara tjockare, fulare och äckligare.
Inget mer och säga om de.

Jag känner dessutom av pressen ännu mer och vattnet börjar närma sig toppen ännu mer.
Snart andas jag inte längre.
Om jag ens gör det nu.

Dessutom är jag en dålig bloggare.
Skärpning.
Ta tag i ditt liv.
Missfoster

Jag är väldigt upp och ner.
Ena stunden jätteglad.
Andra känns allt åt helvete.

Nu får världen gärna gå under så jag slipper detta.
Försvinner allt, alla och ingenting längre existerar slipper jag tänka på vad jag skulle missa eller få dåligt samvete om jag skulle lämna någon.
Självmord, ja det skulle ta slut på allt.
Världsundergång, bättre.
Ingen skulle behöva lida.

Dagarna bara rullar fram och jag får inte riktigt någon uppfattning om hur snabbt allting går. Jag har inte berättat att jag flyttar till egen lägenhet imorgon! Så dagen kommer gå åt till att packa ner mina tillhörigheter i flyttkatonger. Jag är sjukt nervös, hatar egentligen att vara själv. Jag funderar på att skaffa en kattunge men känns elak att stänga in den i en etta.

Det som ändå cirkulerar mest i huvudet är att jag kan köra mitt race på allvar nu. Nu när jag bott inneboende har de funkat men ändå inte till max. Jag känner mig så taggad och trots att jag antingen inte äter eller äter massor så går jag ner i vikt. En lång löprunda får det bli på detta senare idag!

Ja, frågan är vad som händer här? Inget direkt och de har jag sjukt dåligt samvete för samt känner mig jätte elak. Ju mer jag dragit ut på de ju mer att jag inte velat skriva. Jag känner inte att jag har något att skriva om men egentligen har jag nog massor. Jag orkar inte riktigt bry mig om bloggen alls, just nu lever jag bara. Livet känns la bra även om jag inte lever som man borde men de går åt rätt håll. Om man ser från mitt perspektiv då men skulle någon annan få påpeka hur jag lever skulle de troligen peka ut tusen fel.

Nu är det nog pratat om mig. Jag tänker inte lova att börja skriva eller något utan gör som jag känner för men vore roligt att höra hur det är med er!

Trots att jag bara sovit ungefär sex timmar inatt är jag jättepigg. Det gick verkligen inte ens att tvinga sig själv att ligga kvar utan har läst i två timmar. Hur jag känner/mår vill jag inte riktigt sätta fingret på. Nyss kände jag ett lugn genom hela kroppen men de börjar avta till något negativt. Jag försöker intala mig själv att jag bara inbillar mig men lite svårt. Att jag aldrig lär mig.

Jag fattar inte varför jag envisas med att ta stackers när jag vet att jag blir helt cp. Jag känner mig helt konstig just nu och tankarna bara strömmar fram i alldeles för hög fart. Jag kan inte riktigt kontrollera mig själv och jag känner mig lite smått galen. Jag har inte många kvar så jag hade kunnat spola ner dem men de är pengar rakt ner i toaletten. Jag sa att jag aldrig skulle ta något sådant efter att mina första effe tog slut. Nu har jag både effe och stackers som snart är slut och jag funderar redan på att skaffa nya effe. Jag får verkligen inte.

Detta kommer bli ett ganska äckligt inlägg så jag varnar känsliga läsare.

Jag kan inte räkna hur många gånger jag gått på toa denna morgon. Efter att jag fastade i några dagar och sedan åt alldeles för mycket blev min mage jättekonstig (den är konstig i vanliga fall också men lite extra). Jag blev helt förstoppad och magen kändes helt hård och gjorde ont bara för att den var för full. Jag hade kvar laxerande te sedan jag körde min master cleanse diet (åh, jag vill köra den igen men för dyrt och lite omständigt men kanske) och har inte druckit de sedan dess. Eftersom jag inte vill förstöra min mage helt med att ta laxeringstabletter tänkte jag att jag testar teet igen. De plus massa päron har verkligen satt igång min mage, helt sjukt.

Närsta gång jag blir förstoppad kommer köra samma metod. Känns mycket skonsammare och jag kan inte överkonsumera såsom jag gjorde med laxeringstabletter. Jag menar inte att någon ska börja med detta istället för att ta laxeringstabletter, ingen ska göra sådant egentligen men kände ändå att jag behövde påpeka det. Om ni är illa tvugna att laxera så köp laxerande te. Tar lite längre tid men man slipper en massa magont och de kan ju knappast skada magen (eller?).

Ja, jag mår illa.
Ja, jag har massvis med ångest.
Ja, jag hatar mig själv.
Ja, jag är tjock.
Ja, jag vet att jag är patetiskt.
Ja, jag vet att jag misslyckad.
Ja, jag vet att jag är sämst.
Ja, jag vet att jag har en sax jämte mig.
Ja, jag vet att jag har en rakhyvel jämte mig.
Ja, jag vet att jag tänkt skada mig.
Ja, jag vet innerst inne att jag borde avstå.
Ja, jag vet att jag inte har något liv.
Ja, jag vet att jag har väldens tråkigaste blogg.
Ja, jag vet att jag borde skräpa mig.
Ja, eller nej, jag vet inte vad som hänt med mig.
Ja, jag måste svälta egentligen.
Ja, jag borde dö lite smått.
Ja, nu orkar jag inte skriva mer.
Ja, det blir ännu mer patetiskt då.
Hej då.

Ångesten kryper i hela kroppen.
Jag vet inte hur jag ska klara av dagen.
Jag kan egentligen inte ens tänka så,
utan de är bara att ställa in sig på att klara de.

Det sägs ju att rätt inställningen är den som gör att man kommer långt.
Jag får börja jobba på den.
Jag har nog blivit en smula positivare men mer.
Mycket, mycket mer!

Livet är rörigt just nu och känner mig nästan snurrig:

• Jag har halv sagt upp vänskapen med den där killen, R, kan vi kalla honom. Jag har jättelätt för att förlåta människor vilket också kan vara en orsak till att jag blivit sårad mycket. Jag vill inte bli tagen för givet och om jag hade förlåtit honom redan känns de som att de han gjorde var acceptabelt vilket de inte är. Även som att jag är lätt att få i säng och jag vill inte känna mig mer slampig.
• De ska bygga om där jag bor och jag är väldigt arg över de. Orkar inte förklara allting i detalj men är desperat efter ett annat boende i Göteborg just nu. Hör ni något hör av er!
• Jobbet snurrar och jag får inte riktigt fäste om de, vad jag har för plats och hur olika alla ser mig. Ena stunden är jag ordinarie och får jobba massor, andra stunden vill de inte se mig, sen är jag bara extra och får jobba lite då och då, jag får tjata massor och blir lite smått knäpp på allting.
• Jag känner mig äcklig och smutsig efter de som hände i torsdags, känns som baciller bitits sig fast på min kropp och hur mycket jag duschar så går känslan inte bort.
• Jag åt inte i fredags och hade inte ätit igår eller idag eller om min kompis inte tvingat i mig, eller jag blev tvungen att äta då hon åt annars hade hon blivit misstänksam. Nu vill jag bara svälta och träna.
• Jag är jättefattig och fattar inte var jag gjort av alla mina pengar på. Jag måste verkligen börja föra budget efter nästa löning och få en stabil ekonomi igen. Jag som alltid varit snål och haft kontoll, känner mig så dålig som bara slösat.
• Jag har panik inför sommaren men kom på att jag kommer jobba i stort sätt hela sommaren förutom två veckor i augusti så jag har tid. Jag måste skaffa mig tålamod och satsa nu, detta funkar inte men de är på rätt väg. Jag har gått ner lite utan att jag ens ansträngt mig, känns skönt!

Det känns som jag skriver väldigt kryptiskt i denna bloggen, lite gissningslek.
Nu när jag bytt blogg behöver jag inte vara rädd för att skriva exakt vad jag känner, så varför fegar jag?
Kan jag inte släppa tanken av vad andra tycker om mig här heller?
Att bli dömd är något jag fasar för, att folk ska tycka negativa saker om mig.
Jag mår redan dåligt över mig själv och de blir bara värre när jag tänker på vad andra tycker.

Jag tror jag ska göra ett försök att faktiskt vara så öppen det bara går här i bloggen.
Ni får se allt som bara går att se, vad tror ni?
Jag vet att det varit värre men tankar finns fortfarande och jag tror vissa skulle reagera på hur sjuka de är.
Så framöver får ni se mig som psykiskt störd, kan inte säga något annat då jag tänker väldigt sjukt.
Sak samma om vad andra tycker, eller?

Det blev en snefylla XL, vet inte riktigt vad som hände. Jag drack lagom men precis innan vi skulle gå börja jag klunka vin vilket var mindre smart gjort. Jag var okej när vi åkte ner och ett tag efter men slog de bara till. Kärringen till vakt såg mig vingla till och kom därför inte i på utestället. Efter de är allt ganska suddigt men två killkompisar fick hem mig iaf. Har haft sjuk huvudvärk idag och illamåendet verkar inte vilja släppa. Nu blir de minst en vit månad! Är så sur på mig själv för jag hade verkligen velat träffa alla här hemm!

Just nu sitter jag bara och fördriver tid, har precis packat det sista och till och med hunnit städa. Känns mycket trevligare att komma hem till ett nystädat rum då jag åker hem över påsken. Hoppas jag slipper allt som har med överätning och hets att göra, hoppas istället på bra tankar och mycket träning.

Jag hade inte planerat så mycket för idag men blev en effe. Blir utgång ikväll och tanken på att dessutom äta när jag kommer dricka massa kalorier känns för hemskt så blev ett piller lite spontant. Jag ska nog försöka få i mig en macka eller en frukt iaf så det inte blir för mycket snefylla. Förra helgen ska vi inte ens prata om, blödande knä, massa olika tungor i munnen, gratis drinkar, slampig dans, gå barfota på grus och somna med smink och kläder på halv sex på morgonen.

Bloggtorkan har legat tagit över i snart två veckor, mer om man räknar med hur dåligt jag bloggat tidigare. Jag känner ändå att det inte spelar någon roll, ingen saknar mig speciellt mycket och jag står ut för var dag som går.

Saker som händer i livet just nu gör mig väldigt snurrig i huvudet, jag orkar i stort sätt inte bry mig om vad som händer. Självklart hatar jag mig själv för att jag är så tjock, självmordstankar finns men inte på samma sätt som tidigare. Jag var nära på att kontakta en psykolog en gång för alla igår men vet inte hur jag jobbar så hur ska jag kunna boka en tid? Ska jag ta det som ett tecken att jag ska fortsätta såhär? Jag tolkar tecken på allt nu för tiden och det får mitt huvud att sprängas lite smått.

Jag ska försöka blogga lite bättre framöver, bli bättre på allt, bli lite normal (haha lycka till misslyckade jävel). Annars jobbar jag, dricker för mycket alkohol, letar lägenhet, hänger med en pojke jag tycker om men funderar på att dra åt vänskapshållet, ljuger för allt och alla, försöker vara så social jag kan och lära känna nytt folk, står still på vågen men känner mig tjockare och tjockare, tror jag blivit laktosintolerant och sätter där punkt för detta inlägg.

Sitter i soffan och försöker hålla tillbaka tårarna, har sådan magknip. Jag gav tabletterna mot min akne ett försök till men det ångrar jag bittert nu men försöker tänka på annat.

Jag vet att det varit dålig uppdatering men har haft väldigt mycket att göra, orkar inte berätta allt nu men känner fortfarande att livet går åt rätt håll (kanske inte just idag då tankar om döden lockar). Jag har inte haft någon direkt lust att blogga heller så skriver när jag känner för det och har tid. Livet leker men min smalhet ska få börja ta störst plats igen (särskilt om de blir något med den där killen jag har på g, berätta en annan gång). Annars blev detta flummigt och nu ska jag fortsätta tycka synd om mig själv och min mage.

Sitter och fördriver tid, ska iväg till jobbet om ett tag. Känner inte riktigt för att stänga idag men inget att göra åt. Känns jobbigare att man ska jobba imorgon, ytterligare en lördag men bara att bita i det sura äpplet. Just nu är jag mest besviken på mig själv. Massvis med ångest för att jag inte gick en runda nu på morgonen som jag hade planerat. Jag får hoppas vädret inte blir sämre så jag kan gå efter jobbet. Måste förbränna den frukost jag fått i mig plus min lunch senare idag. Usch, måste sluta tänka sådär men ner vill jag och tålamod har jag inte.

Jag är jättetrött, ögonen gör nästan lite ont. Jag har sovit jättedåligt men kom inte i säng förrän halv ett/ett. Tankarna har dessutom snurrat i huvudet och de är väldigt mycket nu känns det som.

Jobbet rullar på, fortfarande lite strul med vissa människor och tiderna men det går åt rätt håll. Min gamla arbetsgivare som fixade jobbet åt mig var uppe igår och styrde och ställde lite. Det var roligt att se när hon sa till att de skulle få med henne att göra om de var elaka mot mig.

Träning och maten känns också mycket bättre. Jag har motivation att träna, jag har motivation att äta bättre. Självklart har det kunnat vara bättre men jag känner att det går åt rätt håll och det är de som räknas. Som jag skrev i förra inlägget ska jag inte låta misstag förstöra allt utan fokusera på nästa dag. Det får ta den tid det tag (fast jag vill svälta och rasa men just nu funkar det inte). Jag ska bli fin, jag ska bli smal.

Jag har även börjat lära känna lite folk, främst två killar (på två olika håll). Låter som värsta playern eller något men är inte alls på de sättet. Orkar inte sitta här och försvara mig men jag trivs bättre att umgås med killar och det behöver inte bli något bara för att man lär känna killar även om första tanken kanske är så. I vilket fall som helst var jag hemma hos den ena igår, blev helt spontant. Var väldigt nervös men allting gick jättebra. Han är hur söt som helst, rolig, pratsam och allt kändes så naturligt. Jag känner mig inte redo för ett förhållande än (lite tidigt att tänka på!) men vi får se vad det leder till, vi ska träffas i alla fall.

Just nu känns livet bra och jag hoppas det fortsätter så för just nu drar jag ut på psykologhjälpen och börjar komma tillbaka till "jag klarar mig själv". Därför hoppas jag livet fortsätter att sikta mot toppen.

Jag tycker verkligen jag har gått upp, väldigt mycket har satt sig i ansiktet. Konstigt nog säger hon jag hyr av att det ser ut som jag gått ner i ansiktet. Jag blev helt chockad, glad självklart men nu känner jag mig mer taggad till att gå ner så jag också kan se en skillnad någon gång!

Jag skar mig i tummen på jobbet idag. Började blöda rejält och jag fick trycka papper runt tummen ett bra tag innan de värsta slutade blöda. Jag känner mig helt invalid just nu, gör svinont och jag kan till och med lyfta lite på nageln. Det låter värre än vad det är men tar nog ett bra tag innan de läkt.

Annars har dagen varit bra. Fryser jättemycket nu, beror mest på att jag kom hem från en PW för en stund sedan. Jag tillåter mig själv att äta lite nu även om jag vet att ångesten snart knackar på. Jag känner mig jättedålig men jag måste försöka. Ska bara byta ut kolhydraterna mot mer protein!