lamnadifred

Jag tror aldrig jag har mått såhär dåligt när jag fastat. Halvligger i sängen och småskakar, vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Allting började redan två inatt och jag har aldrig mått så illa kändes det som eller känt av hungern så mycket. Det värsta kom när jag var tvungen att rusa till toan och fick kvälvningar, hade ingenting att spy utan satt bara på knä och hoppades att något skulle komma upp så jag slapp ligga där. Efter att ha spytt lite vatten halvkröp jag till sängen då allt blev svart och benen inte orkade bära mig.

Om en halvtimme måste jag börja göra mig klar för jobbet, hur detta kommer gå vill jag inte ens tänka på. Jag har inget alternativ utan jag måste dit. Mår jag dåligt får jag tillåta mig själv en pago även om jag verkligen inte vill, äta är bara inte ett möjligt. Jag kan ingenting göra mer än att hålla tummarna.