lamnadifred

Fastan avbruten..

Jag mådde jättebra i morse men när jag var påväg till jobbet började det gå utför. När jag bytt om och hjälp någon enstaka kund var jag nära på att svimma. Hela kroppen skakade lite smått och allt var suddigt. Mina kollegor påpekade att jag var jätteblek. Tillslut tvingade de i mig två frallor och en jucie, de såg att jag knappt kunde stå på benen och vinglade till flera gånger.

Jag är tacksam på ett sätt, hade inte varit roligt att svimma framför alla kunder eller något liknande men min ångest är hemsk. Känner mig större än någonsin och får verkligen stå emot för att inte ge mig ut och springa. Hur det blir imorgon får vi se, beror helt på hur jag mår.

Ännu en morgon då dagen börjar klockan fem. Jag har extremt mörka ringar under ögonen och ser förjävlig ut men blir jag smal av detta så gör en vecka inget. Jag har många år framöver med flera timmars skönhetssömn.

Konstigt nog mår jag bra, lite svart och snurrigt har det ju varit men har varit med om värre så varför klaga. En veckas fasta kan bli svårt då jag ska hem i helgen men har jag kommit undan en hel vecka så borde jag komma undan två/tre dagar. Lite jobbigt att det bara är pappa som är hemma och då kommer han ju vilja äta med mig men ursäkterna jobbar jag på redan nu. Har ni förslag så säg bara till.

Ögonen svider lite smått, har bara sovit mellan fyra och fem timmar. Stackers gör verkligen att man inte kan sova men har bara tagit en effe idag så hoppas på mer sömn inatt. Om inte så borde jag bli så trött tillslut att jag kan sova, brukar vara så. Planen för idag är att gå en runda (försöka springa), kanske en sväng på stan (illa, måste hålla i pengarna) och sedan jobb. Bara jag håller mig sysselsatt och inte äter så är det lugnt. Jag kan inte vara tjockis längre så svälta it is.

Jag tror aldrig jag har mått såhär dåligt när jag fastat. Halvligger i sängen och småskakar, vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Allting började redan två inatt och jag har aldrig mått så illa kändes det som eller känt av hungern så mycket. Det värsta kom när jag var tvungen att rusa till toan och fick kvälvningar, hade ingenting att spy utan satt bara på knä och hoppades att något skulle komma upp så jag slapp ligga där. Efter att ha spytt lite vatten halvkröp jag till sängen då allt blev svart och benen inte orkade bära mig.

Om en halvtimme måste jag börja göra mig klar för jobbet, hur detta kommer gå vill jag inte ens tänka på. Jag har inget alternativ utan jag måste dit. Mår jag dåligt får jag tillåta mig själv en pago även om jag verkligen inte vill, äta är bara inte ett möjligt. Jag kan ingenting göra mer än att hålla tummarna.

Jag mår inte så bra just nu. Tom i magen, illamående, svag i kroppen och lite halv borta. Jag vill skylla det på att jag precis har storstädat och sprungit upp och ner till tvättstugan men jag vet ju att det beror på att jag inte ätit på två dagar och är inne på den tredje. Ingenting som varit planerat utan det har bara blivit så. Jag klarar bara inte av de, känns så himla fel.

Jag vet att jag egentligen måste äta annars kommer jag inte klara av att jobba. Fem dagar i sträck nu framöver och att fasta samtidigt ser inte lovande ut. Det är dessutom lönehelg vilket brukar betyda en kaoslördag med max fem minuters rast utan mat. Jag kan klara av den dagen men då måste jag få i mig något innan och det vill jag verkligen inte. Jag vill svälta tills jag inte klarar av att stå upp och bara ser svart men då kommer jag troligen svimma på jobbet innan dess och de funkar inte. Jag tänker ändå bara köra på och så får vi se vad som händer. Dum idé, jo en aning men samtidigt lite spännande och se vart gränsen går.

Jag har en timme kvar att fördriva tid på innan jag ska träffa en kompis. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, blir lite smått galen snart. Jag hade tänkt gå en runda men känner inte riktigt för de. Jag vet att min träning idag egentligen inte var tillräcklig men måste börja lite lugnt eftersom jag tränat så dåligt innan.

Jag får ångest av att tänka på minsta lilla grej och just nu vill jag bara att vikten ska rasa av mig. Jag vet att det tar tid och jag måste ha tålamod. Jag ska försöka träna bättre framöver, bryr mig inte om kroppen bryter ihop. Jag måste bara ner nu, kan inte acceptera att jag gått upp såhär mycket. Var är du mitt ångestmonster? Kom ut, kom ut var du än är så jag kan få vara lite duktig.

In: 2 effe och 1 stacker's
Ut: 35 min PW + 35 min löpning