En dag i veckan med 1440 minuter
En ny dag, en onsdag, onsdagen denna veckan, på detta året. 1440 minuter ska sammanlagt passera innan en ny dag ska ticka förbi. Jag tar en minut i taget, tänker nutid istället för att tänka hur jag ska klara framtiden. Jag tar mig igenom minuterna och försöker se det som självklarhet.
Jag mår bättre idag, en aning stabilar än gårdagen. Jag har fortfarande problem med magen och ärligt talat känns de som att stacker'sen fortfarande inte gått ur min kropp. Jag lärde mig en läxa, ångrar mig bittert och lär aldrig låta studens känslor ta övertag och avgöra mina beslut innan jag hunnit tänka efter.
Jag vet att jag har en lång bit att gå, att jag kommer vilja ge upp flera gånger och tveka om jag verkligen gör rätt. Jag vet att allt inte kommer lösa sig på en gång och jag kommer må ännu sämre i början. Jag kommer försöka intala mig själv flera gånger om att jag inte alls är sjuk och inte alls behöver hjälp men jag vet innerst inne att det är en lögn. Det är hemskt att inse saker om sig själv som man inte vill erkänna för de känns mycket lättare att bara fortsätta på samma spår och att det inte spelar någon roll. Jag kommer få säga till mig själv, högt så jag hör, hur mycket det än tar emot att jag är sjuk. Att jag förtjänar att må bra, att jag kan må bra. Jag måste gå emot allt de jag tidigare trott på och tvinga mig själv att sluta blunda för sanningen. Det kommer bli jobbigt, de kommer kännas hemskare än något annat. Det kommer bli svårt att bryta alla gamla vanor för de är mycket lättare att gå i gamla spår än lära sig leva med nya och göra dem till nya spår. Jag kommer få gå emot mig själv flera gånger när de gamla försöker ta övertag och få mig att tro att jag gör fel men jag ska visa att jag är starkare och att jag inte tänker låta mig själv gå i fler bitar hur jobbigt det än är. Jag vet att jag kommer falla tillbaka, misslyckas flera gånger och troligen skriva massa inlägg som handlar om att jag bara lurade mig själv och inte alls förtjänar att må bra. Det är därför jag måste ta hjälp nu när jag är så bestämd och förstått att ensam inte är starkast för om jag väntar, kanske bara en minut, kan allt mitt förnuft försvinna för jag vet hur lätt de gamla kan ta över.
Jag mår bättre idag, en aning stabilar än gårdagen. Jag har fortfarande problem med magen och ärligt talat känns de som att stacker'sen fortfarande inte gått ur min kropp. Jag lärde mig en läxa, ångrar mig bittert och lär aldrig låta studens känslor ta övertag och avgöra mina beslut innan jag hunnit tänka efter.
Jag vet att jag har en lång bit att gå, att jag kommer vilja ge upp flera gånger och tveka om jag verkligen gör rätt. Jag vet att allt inte kommer lösa sig på en gång och jag kommer må ännu sämre i början. Jag kommer försöka intala mig själv flera gånger om att jag inte alls är sjuk och inte alls behöver hjälp men jag vet innerst inne att det är en lögn. Det är hemskt att inse saker om sig själv som man inte vill erkänna för de känns mycket lättare att bara fortsätta på samma spår och att det inte spelar någon roll. Jag kommer få säga till mig själv, högt så jag hör, hur mycket det än tar emot att jag är sjuk. Att jag förtjänar att må bra, att jag kan må bra. Jag måste gå emot allt de jag tidigare trott på och tvinga mig själv att sluta blunda för sanningen. Det kommer bli jobbigt, de kommer kännas hemskare än något annat. Det kommer bli svårt att bryta alla gamla vanor för de är mycket lättare att gå i gamla spår än lära sig leva med nya och göra dem till nya spår. Jag kommer få gå emot mig själv flera gånger när de gamla försöker ta övertag och få mig att tro att jag gör fel men jag ska visa att jag är starkare och att jag inte tänker låta mig själv gå i fler bitar hur jobbigt det än är. Jag vet att jag kommer falla tillbaka, misslyckas flera gånger och troligen skriva massa inlägg som handlar om att jag bara lurade mig själv och inte alls förtjänar att må bra. Det är därför jag måste ta hjälp nu när jag är så bestämd och förstått att ensam inte är starkast för om jag väntar, kanske bara en minut, kan allt mitt förnuft försvinna för jag vet hur lätt de gamla kan ta över.
Kommentarer
Trackback
