lamnadifred

Jag ska snart bege mig till en kompis. Han frågade igår om vi skulle ta en promenad och jag ska erkänna att jag var tveksam. Jag känner mig så himla ful, fet och alla negativa adjektiv som finns. Men jag vill inte stänga in mig helt för då tänker jag bara på det ännu mer och mår ännu sämre. Därför går jag emot mig själv och försöker spela lite normal.

Jag ska på bio senare ikväll med en annan kompis, hon som försökte begå självmord för ett tag sedan. Hon är den enda vän jag står riktigt nära och jag måste ta varje tillfälle jag kan för att träffa henne då hon inte bor i Gbg. Hon får vara min date ikväll även om jag inte ser denna dag som något speciellt utan mer ett stort påhitt. Självklart kan det vara lite mysigt om man har någon men för oss som står utanför blir det en deppdag mer eller mindre. Jag tycker man ska visa kärlek året om, varför bara på en speciell dag? Just för att det just är alla hjärtans dag tänker jag på förra året och tiden med K. Vi hade det bra men vissa stunder vill jag bara radera. Minnen och åter minnen, för många och nu skriver jag för mycket igen.

Glad alla hjärtans fucking dag.