lamnadifred

Jag behöver skriva men vet inte vad jag ska skriva. Känner inte att någonting har någon mening längre. Mina dagar har så många upp och nergångar att jag inte vet vilket humör jag ska säga att jag har. Jag har nog inget humör, jag har inga känslor. Jag är levande död, nej, nu överdrev jag men känner att allt är lite skrämmande.

Dagen börjar nästan alltid med att jag önskar att jag var död, att jag slapp leva. Dagen brukar sluta likadant. Jag ligger och fantiserar om hur jag ska planera min bortgång med olika utgångar. Ibland fantiserar jag också om att gå riktigt långt ner i skiten, bli påkommen och bli inlåst på psyk men ändå så bestämmer jag mig för att kämpa en dag till. Vad är det som driver mig? Min rädsla för att lämna allt och alla? Min rädsla för att missa något? Min rädsla för att dö (om jag har någon)? Min rädsla för att leva som gör att jag måste övervinna? Jag vet varken ut eller in. Ärligt talat så tror jag inte jag mått såhär dåligt eller tänkt såhär mycket om döden tidigare som nu. Jag har mått dåligt men de känns annorlunda nu. Kanske är de för att jag känner mig så ensam som gör att allting känns mycket större. Jag tror nog jag borde skaffa hjälp, eller?