lamnadifred

Jag satt och funderade ganska mycket på bussen till jobbet idag, jag orkade inte läsa vilket jag vanligtvis brukar. Jag satt och tänkte på hur jag klarar av mina dagar, hur jag tar mig igenom dem. Egentligen klarar jag knappt av vardagen, jag tvingar mig till att göra de. Jag vill jobba så mycket som möjligt för då slipper jag tänka lika mycket som när jag är hemma eller inte har något att göra.

Jag kom fram till att sålänge jag klarar av min vardag, sålänge jag kommer upp ur sängen och tar mig igenom dagen så är jag inte sjuk. När jag inte klarar de längre då kan jag erkänna att jag är sjuk men inte förrän de händer.

Som det känns nu vill jag bli sjuk. Jag vill gå ner massor i vikt igen fast ännu mer, träna så hårt att jag svimmar och spyr, äta så lite som möjligt (helst inget) så magen kurrar så mycket att ett leende kommer fram och höra mina demoner i huvudet som styr mig. Jag vill få sådana panik- och ångestattacker som håller i sig i flera dagar för att faktiskt klara av allt. Jag vill få kontroll igen, stå emot allt som har med kalorier att göra, vara stackast och smalast. Jag vill känna mig duktig, att jag inte är värdelöst utan faktiskt gör något bra. Jag saknar allt som har med smalhet att göra och jag ska, kan, vill och måste dit igen.