Som en våg
Som en våg sköljde ångesten över mig.
Jag vet inte vad som hände, det sa bara pang.
Plötsligt fick jag inte lust att göra någonting.
Jag halvlåg i sängen och stirrade in i väggen.
Flera minuter passerade och jag försökte ta mig upp.
Det gick inte, jag var som förlamad, helt paralyserad.
Jag kunde knappt röra ett finger, ingenting kändes rätt.
Jag ville därifrån.
Hem till mamma och pappa.
Den trygghet som fanns i mitt gamla rum.
Här känner jag mig osäker, som att jag ständigt söker efter något men inget finner.
Hjärnan går på högvarv men jag kommer inte fram till någonting.
Helt tom på allt.
Inte ens känsla kvar.
Andas bara ut och in men finns inte till.
Lever bara för att, ingen mening.
Fortsätter stirra och försöker ta mig vidare.
Ta mig igenom dagen för att ta mig ann nästa.
Kämpa.
Leva.
Andas.
Hur kan det vara så svårt?
Jag vet inte vad som hände, det sa bara pang.
Plötsligt fick jag inte lust att göra någonting.
Jag halvlåg i sängen och stirrade in i väggen.
Flera minuter passerade och jag försökte ta mig upp.
Det gick inte, jag var som förlamad, helt paralyserad.
Jag kunde knappt röra ett finger, ingenting kändes rätt.
Jag ville därifrån.
Hem till mamma och pappa.
Den trygghet som fanns i mitt gamla rum.
Här känner jag mig osäker, som att jag ständigt söker efter något men inget finner.
Hjärnan går på högvarv men jag kommer inte fram till någonting.
Helt tom på allt.
Inte ens känsla kvar.
Andas bara ut och in men finns inte till.
Lever bara för att, ingen mening.
Fortsätter stirra och försöker ta mig vidare.
Ta mig igenom dagen för att ta mig ann nästa.
Kämpa.
Leva.
Andas.
Hur kan det vara så svårt?
Kommentarer
Trackback
