lamnadifred

Tiden går och för var dag dröjer det längre och längre tid tills mina inlägg smutsar ner denna bloggen. Jag gömmer mina känslor, låtsas om som om ingenting är fel men i själva verket vill jag bara försvinna så jag slipper alltid. Det är dock den lätta utvägen och ingenting ska ju vara lätt utan motgångar ska tydligen göra dig starkare. Var finns styrkan då? Är styrkan att jag överlever dag efter dag? Är styrkan något man inte kan känna, ingenting som syns utan något man bara har som används när vi behöver den som mest?

Denna morgon gav mig en chock. Efter en godnattsömn och hoppet om att denna söndag skulle bli toppen kändes det som att den vänders mot de motsatta istället. Egentligen bryr jag mig inte om att han är tillsammans med henne igen men de får mig ändå att känna mig äcklig, jag duger inte åt honom. Nu känner jag ännu mer press på mig själv, om att bli perfekt så som jag vill vara i mina ögon och hoppas andra se det också. Nu måste jag bara lyckas också.