lamnadifred

Han sa att jag var perfekt.
Han sa att han aldrig tyckt om någon såhär snabbt.
Han sa att jag är fin, fin, fin.
Han sa en massa ord jag inte kan ta in.

Han håller min hand.
Han kramar och tar i mig (utanpå kläderna).
Han pussar mig med sina mjuka läppar.
Han vill vara med mig nu, i stort sätt hela tiden.
Han vill lära känna mig mer.

Varför är han så blind?
Vad är det inte han ser?
Varför vill han lära känna mig?

Jag vill bara skaka om honom och skrika rakt ut.
Jag vill berätta allting men det går inte.
Jag kommer aldrig kunna vända mig ut och in igen.
Jag känner pressen på att bli perfekt.
Han ser mig så nu men allt är bara fel.
Han måste få se den jag en gång var;
fast bättre, snyggare, smalare.

Äckel, du är en fet kossa.
Skärp dig.
Ingen tycker om dig.
Om ett tag kanske, när du inte är så äcklig.
Men nu är du ett skämt.
Hur kan du en försöka intala dig att han kanske menar det han säger.
Du är värdelös, inse det.
Tjockis.