lamnadifred

När jag satt på bussen påväg hem blev allt bara suddigt och smutsigt (iofs var rutorna på bussen jätte skitiga) kändes det som. Det kändes som att inget existerade. Allting kändes som en dröm, som att tiden hoppat fram och jag kunde inte förstå att jag levde. Att jag gör de jag gör, bor där jag bor eller någonting som rör mitt liv.

Det var som att jag att jag egentligen var helt ensam, som att allt runtomkring bara var något jag såg och något jag hittade på i min hjärna. Att jag bara låtsas när jag pratar med andra, att jag har skapat dem i mitt huvud för att inte känna mig lika ensam.

Jag är nästan lite skakig och har nästan lust att ta livet av mig bara för att se om jag ska vakna upp eller om jag bara spelar mig själv ett spratt. Jag vet att jag är helt sinnessjuk men jag är inte normal och det vet alla redan. Jag ska nog ta och bli lite mer sinnessjuk och bli a skinny bitch.