lamnadifred

Jag ska när som helst iväg till jobbet, är inte alls på humör för det men bara att bita ihop. Jag var jättesugen på att springa innan, kände mig så taggad men blev bara 1 h PW. Känner att mina ben inte hade klarat av att springa och jag hade troligen svimmat på vägen. Får ta tag i löpningen när jag börjat äta igen (när det nu kommer bli, håll tummarna för att jag slipper jobba på de stället där alla ser när man äter på måndag för då kommer jag bli tvungen att äta).

För övrigt känner jag mig sämst på grund av att jag inte svarat på era kommentarer men det kommer!

Jag sov hos R inatt, blev lite spontant sådär. Jag vet inte alls vad vi håller på med egentligen men jag leker vidare. Det jobbiga är att jag troligen kommer bli tvungen att öppna mig snart. Jag litar fortfarande inte på honom tillräckligt mycket men han såg mina skärsår igår. Jag försökte få honom att glömma det men då blev han bara ännu mer nyfiken. Jag funderar på att bara säga att jag haft en självskadebeteende och fick ett återfall samt att jag haft en ätstörning men är på rätt väg. Jag hatar att ljuga men ser ingen anledning till varför jag skulle berätta sanningen. Tycker ni jag ska ljuga och berätta lite, inte säga något alls eller säga hela sanningen och återigen vända ut och in på mig själv?

Jag har ingen lust att blogga. Jag har egentligen inte lust med någonting utan försöker ständigt motarbeta mina självmordstankar 24/7. Jag är tillbaka i Göteborg och vet inte riktigt hur jag känner. Jag tror allting kommer kännas bättre när jag kommer tillbaka till jobbet imorgon. För att försöker tänka på annat tänker jag börja med mål och måsten som jag sätter upp för varje vecka. Jag körde de ett tag förra året men rann ut i sanden men ska försöka hålla det lite bättre, likaså en massa andra saker. Jag kommer även börja med topp 3, skriver ner tre bra saker jag gjort under dagen. Får se hur många gånger det blir men minst tre gånger i veckan. Tror ni det är en bra idé?

Jag har velat fram och tillbaka om jag ska åka hem eller tvinga mig själv att jobba. Jag har försökt känna efter vad som känns bäst för mig just nu. Jag har haft sådan hemlängtan i en veckas tid nu och bara räknat minuterna tills jag får åka hem. Jag har inte försökt klarat av att vara här, ha på mig min mask för att dölja allt från alla och inte ens brytt mig om att försöka tänka om. Jag har haft jättedåligt samvete över att jag ens tänkt tanken att sjukskriva mig på jobbet, ljuga dem rakt upp i ansiktet och åka hem.

Jag har gjort de som egentligen är helt fel, konsekvenserna av denna lögn kan bli allvarliga men jag bryr mig inte. Jag har spelat jättesjuk så de ska tro att jag inte klarar av att jobba och de är dem som övertalar mig att stanna hemma för de inte vill ha mig där. Jag vet att jag hade kunnat vara stark, klarat av att dölja allt två dagar till och glömma att jag bara vill därifrån. Ändå har jag bestämt mig för att åka hem för även om de inte är de rätta i helheten så känns det som det enda rätta om man ser till hur jag mår. Tycker ni jag gör fel och bara tänker på mig själv eller att jag tagit rätt beslut som lyssnat på mina behov?

Jag börjar må illa pga vad jag gjort och mitt dåliga samvete.

Jag bestämde mig för att sluta laxera när mina sista tabletter tog slut och de är ett bra tag sedan. Jag använde de på helt fel sätt, överdoserade alldeles för mycket och för ofta vilket gjorde att jag fick väldigt stora problem med min mage och kunde inte göra nr 2 utan att laxera pga att jag blev så  förstoppad då jag tömde den så ofta och när jag väl åt lite hade jag inget som kunde föra de andra framåt vilket ledde till allvarliga magproblem. Jag är glad att jag slutade för jag använde de enbart för att jag var depserat över att känna mig tom i magen då ångesten försvann lite. Jag visste att de räckte med två men tog ändå fler för de kändes bättre och utsatte mig för sjuka magsmärtor trots att jag kunde undvikit de.

Tillslut insåg jag att jag var tvungen att sluta annars kunde jag förstöra min mage totalt och riskera att få problem resten av livet. Jag visste hela tiden vilka biverkningar de kunde ge, att de egentligen gjorde mer skada än nytta men bydde mig inte för jag var desperat efter att känna mig tom. Jag bestämde mig ändå för att sluta för jag ville inte få mer problem. Jag har ändå tänkt köpa nya tabletter flera gånger men dragit ut på de pga hur min mage blev och jag vill inte förstöra den för livet.

Jag har ändå i stort sätt laxerat hela natten och har sjukt ont i magen. Jag har aldrig känt något i magen när jag tagit stacker's tidigare men har inte heller tagit såhär många. De måste blivit för mycket för min mage att ta hand om och jag ångrar lite att jag tog så många även om de känns skönt att få ut allting (ursäkta ordval).

Laxeringar ni? Isåfall varför och har ni fått några biverkningar?