lamnadifred

Jag har precis pratat med en kompis hemifrån, eller ja, vet inte riktigt vad jag ska kalla de men där jag bodde innan iaf. Hon är alltid lite rolig och glad att prata med och det livar upp mitt ensamma liv lite. Det hemska är att hon är ovetande om hur jag mår och det gör ont i mig att behöva dölja så mycket från henne. Hon vet att jag har haft problem innan; att jag skurit mig, sett och vet att jag inte ätit, vet att jag tränat way to much men hur det är nu är dimma för henne.

Jag hatar allt ljuga för dem jag tycker om men jag vill inte förlora fler än vad jag redan gjort så från och med nu ska jag stänga in mig i en sluten bubbla. Inte ett ord om hur jag mår ska komma ut mer än i bloggen. Om någon frågar ska jag säga att det är bra och att jag trivs här. Jag vill bara hålla detta för mig själv. Jag vill inte att någon ska lägga sig i, oroa sig eller försöka övertala mig till att bli frisk för nu ska jag bli sjuk. Det låter helt sinnes men jag vill bara må bra, eller ja, sämre kanske. Jag vet inte riktigt hur man ska se de. Jag vet att jag aldrig kommer bli nöjd med min kropp men som jag ser ut nu är inte acceptabelt för fem öre och jag ska ändra det. När alla kilorna jag vill få bort har försvunnit och fettet inte längre täcker mina ben då tror jag att jag kan må lite bättre. Kroppen kommer säkert må sämre men min själ, mina demoner som ska komma tillbaka och jag själv kommer le ett stor leende och äntligen kunna se mig själv i spegeln igen.